Carrera var superlugn idag när jag ledde vilket gjorde de 40 minuterna till något som liknade terapi, som behövdes.. Knalla runt, runt, runt, i samma lokal och bara tömma/ransaka hjärnan och sina tankar lite. Jag har stressat på tok för mycket i perioder och nu kommit på att det inte behövs. Istället gör jag saker jag vill nu! En klyscha som fungerar är även att ta bort alla måsten framför allt man ska göra och försöka se på det som något givande/roligt. Sen finns det ju vissa saker man måste/bör göra men de blir iallafall färre!

Ett bra exempel angående min träning: innan jag nu fann lusten igen kändes det som att jag var tvungen att träna, vilket gjorde det till världens tråkigaste sak. Istället så försökte jag tänka på det som något positivt och Voilá nu är det det, visst kanske inte alla gånger men nu handlar det istället om att jag verkligen inte orkar (fysiskt), inte att jag inte har lust/känner för det.

Nu dags för en skön promenad ute i snön med gullgubben ♥